Munchmuseet, MM K 1617
MM K 1617, Munchmuseet. Datert 24.07.1913. Brev fra Kaleb Andersson.
Forklaring av tegn og farger i visningen
NB: Kombinasjoner av virkemidlene forekommer!
Munchs skrevne tekst
overstrøket tekst
Munchs skrevne tekst
Munchs skrevne tekst
tekst skrevet av andre enn EM selv
store strykninger gjort med strek, kryss el.l.
fet tekst er trykt tekst
{overskrevet tekst}
\tilføyd tekst i linjen/
tilføyd tekst over linjen
tilføyd tekst under linjen
lakune/uleselig tekst merkes med ...
‹uklar/vanskelig leselig tekst›
endring av rekkefølgen på ord
Billederne forhåbentlig2 bliver1 god
Göteborg 24/VII 1913.
Konstnären Edvard Munch.
Alltsedan jag i höstas besök-
te Eder utställning på Valand
här i Göteborg, har Ni och Edra
tavlor – Edra färger – levat i mi-
na tankar. Om och omigen har
jag återvänt till dem, och när jag
sedan kom till Valand och såg
andra tavlor tycktes de mig in-
tetsägande, och jag undrade varför.
Jo, jag lade Edra målningar
till måttstock och mot dem ‹gings›
de inte tillnärmelsevis opp!
För de stunder av verklig gläd-
je och av rik njutning Ni be-
redde mig, beder jag at på det
hjärtligaste och vördsammaste att
få tacka Eder. Genom Eder förstod
jag tydligare än förr, vad van
Gogh menade då han i sina
Briefe säger: »Farbe sagt etwas
durch sich selbst, das darf man
nicht übersehen, das muss man aus-
nutzen.» Och jag kunde instäm-
ma med Obstfelder, då han i sine
Efterladte Arbejder skriver om Eder:
Han er fremforalt lyrikeren i far-
ver. Han føler farver, og han føler
i farver. Han ser dem ikke bare.
– – Han synger som lyrikeren lige
ud, lar farverne rinde ud efter si-
ne egne love, som bølger og klatter,
begrænser den ikke. Og som lyrike-
ren ligger han ofte det musikalske
nær.«
Det synes mig, som om Eder
vän Obstfelders ord (särskilt i En
præsts dagbok) och Edra färger
vore burna av en mystik så inner-
lig och varm och djupt känt, att
den blir till religion och föder
religiösa känslor. Obstfelders böcker
och Edra tavlor äro som symfo-
nier stämda i dur men rika
på molltoner. Men som en symfo-
nifinal i sig upptar symfoniens
olika motiv och så småningom
bringar dem till jämvikt, klarhet
och ro och låter dem stiga ena-
de och samlade upp i en segran-
de, jublande toneström, så skapa
Ni hos oss en längtan och en »sø-
gen«, och denna vår längtan »og
søgen« skall lyfta oss »høiere
og høiere«, ja så högt att det
kommer en tid »da det blir fuld
musik for menneske sjelene« –
»Da spilles Livets bryllupsmarsch!«
På Eder utställning var
det ett arbete, som jag genast fäs-
te mig vis, därför att jag såg
mig ha utsikt till att i en icke
alltför avlägsen framtid ha råd
till att skaffa mig det. Jag är
nämligen endast ung folkskol-
lärare, och mina inkomster äro
därför små ߝ det första året har
jag dessutan skulder att betala.
Men nästa höst – alltså hösten
1914 – tror jag mig om att
äga hundra kronor och för dem
skulla jag inget hellra vilja ha i
utbyte än Eder Strindbergs litografi.
Strindbergs oerhört stora betydelse
för oss – det unga Sverge – känner
och förstår Ni nog. För oss är han
icke titanen – han är en människa
som lidit och kämpat och givit sig
själv i varje rad, han har givit
ord ått det vi i en stilla stund
anat och det vi i en bitter stund
lidit. Han var »den vise som gjor-
de natten till dag med sitt
skarpa öga.« – Här kom jag
att tänka på Eder härliga sam-
manställning av svart och vitt
i litografien. Skulle Ni ha något
exemplar av den till salu, vore
jag Eder mer än tacksam, om
Ni ville reservera det åt mig
till nästa höst och nu på ett
kort meddela mig Edert svar.
Med bön om överseende
och hopp om, att Ni förlåter en
yngling, som låtit känslorna
tala alltför mycket i den här
»affären«, tecknar jag
Vördsammast
Kaleb Anders Son
Adress: Vegagatan 13
Göteborg.
